.

Idag har varit den knäppaste dagen hittils i västberga tror jag. Hahaha vad de var kul. Men också lite sorgligt . Det började när vi åt lunch. Ida pratade om gymnasiet och helt plötsligt så började hon bara gråta. Hon pratade om att vi skulle tappa kontakten och att det aldrig skulle bli samma sak och att vi aldrig skulle sitta tillsammans vid maten, alla dom där småsakerna som gör att man älskar att gå i skolan. När Ida började, satte lina också igång och hon drog med sig jozzan och kakanbrakan också. Alla grät! Ja visste inte om ja skulle skratta eller gråta. Det var helt knäppt samtidigt som ja förstod precis hur dom kände sig. Jag skrattade och tröstade folk och höll nästan på att börja gråta jag med. Sista veckan på terminen kommer bli helt freakad, alla kommer vara helt förstörda. De fortsatte gråta på svenska lektionen men kristoffer (som varit rolig på sistone) hade ingen förståelse alls.  Pojkvaskrarna sjöng en spännande afrikansk song i stämmor med massa "hagalomaaaaaaa" ni vet den stilen, under samma lektion. Hahaha. Tyvärr blev det lite för mycket för stackars Kris som blev sur och tvingade alla att skriva om brandmännens moral (moral och etik är förresten riktig kul).  

Jag är jätteförvirrad. Det känns som om ja tänker på allting samtidigt och därför inte tänker på någonting. Jag har också en konstig känsla av.. javetinte. Den är lycklig på ett ledsamt sätt. Eller lessen på ett lyckligt sätt. Det är lite konstigt att ja skriver i den här bloggen när ja vet att ingen läser den. Och de är korkat att ja skriver om det nu. Då blir det ju bara som att ja skriver till mig själv fast gör det på ett ställe där alla skulle kunna läsa om dem  vill. Det gör att jag vet att folk kan läsa det här och därför kan jag inte skriva ner precis allt men det är ingen som läser så det blir bara som att ja skriver till mig själv fast utelämnar saker. Korkat. Nej nu får det vara nog med strunt för idag. Glad skärtorsdag!
//Acissej